Stora Halangen   Gårdens historie

 

Byn Halängen med Skärliane i Dalskog socken Nordals härads tidigaste historia, sådan den är omtalad i sockenboken Kroppefjäll och i kartor och beskrivningar från 1792 års storskifte av inägorna och 1804 års storskifte av byns utmarker, tagna från copier av de originala handlingar i Kgl. Lantmäteristyrelsens arkiv i Stockholm 1966.

Iwan Hesselroth (1896-)

Kartet er fra 1825.Halängen by vises ved de gule byggningenen ved den røde pilen.
Kart fra ca 1900 er lagt over og parken, veier og jernbane er overført.. Dagens riksvei deler parken i to.

 

Gården Halängen står upptagen i äldsta jordboken som ett helt skattehemman. Skrevs Harengh 1540 samt Halengen 1552, och hörde då till den såkallade Vedboräppen i Bäcke socken men i kyrkligt hänseende till Dalskog. År 1885 överflyttades gården från Bäcke socken till Dalskog socken. Namnformen kommer av hård i dial.formen ”hal” och bliver då den hårdodlade ängen.

Den äldst kände ägaren, Oluff i Halengen, sådde i 1623 2 tunnor på gården och hans granne hade 1 ½ tunna i utsäde. På hemmanet f¨øddes samma år 2 hästar, 2 stutar och 9 kor. 80-årige Bryngel Segolsson i Björtveten, Bäcke, berättar 1687, att han bott i Halängen i 20 år och att hans svärfader hade bott på gården ” i all sin tid”. Norra, eller som det nu kallas, Stora Halängen fick 1741 svedja vid södra sidan om Hästemyren ett 160 alnar långt och 150 al. Brett område. Södra gården fick vid samma tillfälle rödja vid Torpemåsse. En Olof Olsson dog 1782 av svält och hunger i en ålder av 32 år. Han efterlemnade bl.a. sonen Halvar Olsson som övertog hemmanet efter sin fader. Detta hemman fick vid storskiftet 1792 beteckningen Lit. F. och inngår nu i Södra Halängens areal. Då storskiftet genomfördes var gården Skärliane sedan någon gång på sista halvdel av 1700-talet inkorporerad med byn Halängen och fast man väl kände till vilket markområde som tillhört Skärliane, var dock de bestämda gränserna icke kända av de då i byn boende 5 hemmansägare. Skärliane i äldre tid kallad Skierlyden senare och numera Sjöliane blev likasom Halängen 1885 överförd från Bäcke till Dalskog socken.Namnet avledes av det framspringande klipparti vid  stranden av Teåkersjön, där största delen av gårdens åker och äng var belägen. Gården är på 1500-talet utstyckat från granngården Liane. Där bodde på 1600-talet Swen Bryngelsson, som var född i Ingevalds Berga i Ör socken omkring1590. Han var gift med Carin Nilsdotter, dotter till den först kände ägaren i Sjöliane, ” Nils i Skärlidan” som 1623 sådde 1 ½ tunna och hade ”1 stodh, 2 stutar och 4 koor”. Samtidigt bodde knekten Björn på gården och hade ” 1 koo och 2 fåår”. Swen och Carin hade 6 barn bl.a. Elin somblev gift med Olof Torkildsson och bodde på Sjöliane. De fick 8 barn varav sonen Sven blev nästa ägare av gården.Sven var gift men hans hustrus namn är okänt. Bland deras 4 barn övertog Enar Svensson gården och gifte sig med Börte Andersdotter. De hade 5 barn. Sonen Anders  Enarsson född ca. 1710 övertog gården. Han var gift med Ragnella Andersdotter från Glyxhult i Skållerud och de bodde på Sjöliane intill 1737, då de flyttade till Livarbo i Skållerud, överlämnade gården till deras son Erik Andersson, som ännu i mitten av 1700-talet bodde på gården. Tre veckor före jul 1706 nedbrann  samtliga bygningar med alla inventarier, varför beviljades över ” Steneby gäld och Laxarby socken”. Nya bygningar upfördes och voro intackta ännu 1792 då storskiftet företogs. På vilket sätt Sjöliane har övergått i byen Halängens ägo ä rinte känt, men efter den siste ägarens död, var samtliga ägare i Halängen delägare i Sjöliane som de brukade tillsammans intill 1792. Dessa ägare som var i sär  hade ett hemman på 3/16 dels mantal hette vid storskiftet:  Christoffer Svensson, Anders Jonsson, madame Anna Rudqvist, Erik Persson och Halvar Olofsson vars fader tidigare är omnämnd. Av dessa ägde Christoffer  Svensson två hemmansdelar. Karta över  Sjölianes marker finns inte numera men läget och vissa av dess gränser kan i någon mån påvisas i det lotternas litranummer och namn äro kända, så som Skärlianegärdet, Skärlianehagarna, Skärlianes hustun ”Tohn” o.s.v. För att delningen skulle bliva rättvis sammanslogs hela arealet av Sjöliane och Halängen och uppdeldes på 6 hemmansdelar på var 3/16 dels mantal. Sjöliane hade varit 1/8 dels mant. Då jordarnas bonitet var mycket skiftande, kunde arealstorleken på de 6 hemman naturligtvis inte bliva lika stora, men man enades dock om följande.

Christoffer Svensson fick tilldelat vad som på kartan är angivet som lit. A och E med hänhållsvis 11,16 åker och äng samt 2,11 åker och 11,30 äng . Allt härefter bereknat i tunnland.

Anders Jonsson fick lit. B med 3,31 åker och 12,26 âng.

Anna Rudqvist fick lit. C med 3,18 åker och 12,36 äng. Hon bodde på Lilla Halängen i bygningar som då var liggande ute i marken, där nu är åker. Hon sålde innan 1804 sin gård till kapten G. Hård.

Erik Persson fick lit. D med  4,3 åker och 15,19 äng. Denna gård ägdes 1804 av Jon Persson.

Halvar Olofsson fick lit. F med 2,15 åker och 16,26 äng.

Ägarna av lit. B, C och D skulle äga och använda norra kvarnen och ägarna av lit. E och F den södra. Det fanns på denna tid flera torp. Öster från röse nr. 14 låg det såkallade Halängstorpet, som möjligtvis är det äldsta.

L. Halängen hade torpet Lilla Ängemyren, St. Halängen hade torpen Stora Ängemyren och Prinserud samt Högda som låg söder om gården. Det fanns dessutan 3 lägenheter.

1804 företogs storskifte av skogsarealerna som var av högst olika bonitet med inspränkta mossar och berg. Då alla 6 hemman skulle hava lika mycket blev därför inte alla delar lika stora i areal.

Christoffer Svensson fick på lit. A 55,16 tdl. Och lit. D 73,13.

Jon Persson fick på lit. B 123,21. för 3/8 dels mantal.

G. Hård fick på lit. C (Lilla Halängen) 57,27.

Halvar Olofsson på lit. C 58,9.

Jon Persssons 3/8 dels mantal på 123,21 tdl. Inngår nu i Stora Halängens skog. Men gränsen mellan Lilla och Stora Halängens skogsområde är vid det laga skiftet något förändrad till fördel för Lilla Halängen i det den raka linje i södra ändan därefter har en vinkel på 125 grader. Byns hela skogsareal uppgick till 367,22 tidl. Därav hela norra skogen 236 och södra skogen 128,22 och Halängstorpet 3 tidl. Byns samlade inägor, förutan soldatstommen, 85,11 tidl. därav 20 åker och 65,11 äng. Stommens areal ej angivet. Vid delningen 1792 av inägorna bestämdes ” att alt som hvad af utmarken ligger på södra sidan om lansvägen (den äldre) ut mot den Kohagen som hördt till Sjöliane, skall nu intagas och läggas till samma hage, då hela denna samfällighet kommar att nyttjas i avseende till betet för Christoffer Svensson, Anders Jonsson, madame Rudqvist och Erik Persson. Den Thonhagen (Tun) som är belägen vid Skälianehusen är nu utesluten från all taxering och delning, hvilken framdeles kommer att tillhöra Christoffer Svensson och Anders Jonsson enskildt, hvaremot madame Rudqvist och Erik Persson få så som Thon intaga den mark hvilken nämnden till detta blivit utsynt och med pålar försedd äfven som gamla fägatan framdeles förbliver orubbad sådan som den först varit”. Allt detta förändrades vid det laga skiftet.

Sjölianes inägor ingår nu för största delen i Stora Halängens mark och en mindre del i Lilla Halängens. 1792 bestog nämnden av nämndeman Anders Gunnarsson i Björtveten och bonden Segol Andersson i Kronoberg. Lantmätaren var Peter Lor. Dalin. 1804 bestod nämnden av nämndeman Halvor Simonsson i Kronoberg och Sven Andersson i Liane. Lantmätaren var L.P. Cornell.

1825 företogs ett nytt enskifte av inägorna och åren 1844, 1861 och 1863 företogs laga skiften omfattande olika delar av hemmanen. 1891 hade Halängen med Sjöliane 9 brukningsdelar, 1 ryttartorp och 3 andra lägenheter. Byn omfattade 0,2 ha. byggnadstomter, 2,7 ha. trädgårdar, 38,0 ha. åker under plog, 1,2 ha. skoglös äng, 2,2 ha. skogbevuxen äng, 181,6 ha. skogbevuxen mark, 2,0 ha. skoglös mark, i alt duglig mark 227, 9 ha. Där fanns 0,8 ha. vägar, 3,8 ha. sjöar och vattendrag, 4,6 ha. oduglig areal, hela byns sammlade areal utgjorde således 232,5 ha. Teåkersjöns areal är 424,7 ha.

På 1790-talet ägde en kapten Adolf Fredrik Eding ett hemman i Halängen och på 1820-talet hade adjunkten i Dalskog, Mattias Hedreń en del i gården. I ett sockenstämmoprotokoll 1804 är nämnt att Christoffer Svensson förmanad att återflytta till Halängstorpet ( södra Halängen) eller sin egendom i Sjöliden, som han överlåtit till inhyseshjon och torpare från andra socknar och där föra en anständig och kristelig vandel. Lars Amundsson, född 1812 i Ödskölt, blev ägare i Södra Halängen där han dog 1893. Senare var hans son Aron Larsson, född 1852 ägare av gården, där han dog 1917. Hans dotter Elisabeth och hennes man, Svante Lööv, äger nu hemmanet. Som framgår av kartan av 1792, bestod södra Halängen då av två hemman, lit. E och F. Således ägde Johannes Larsson, född 1829 från 1853 en av dessa. Han kom från Hallersbyn, där han tjänat som dräng. Han dog 1899. Hans blinde broder Anders ägde också en del i Halängen.

På 1860-talet kom patron L.P. Andersson som ägare till övre Halängen med dess skifferbrott, och efter honom kom ingeniör Wessel vars änka blev omgift med överste K.G.K. Eklundh. Därefter skiftade gården flera gånger ägare i løpet af få år. Således var gården ett spekulationsobjekt för 3 olika norska ägare och en länsman från Högsäter, det var skiffer brottet och skogen de spekulerade i, men skifferbrottet hade numera mist sin betydning. Från 1921 var sjökapten G.W. Beurling ägare intill 1956 då överste N. Brunsson övertog gården, den kallas nu Stora Halängen. Från 1888 ägde N. Fredrik Schwartz Lilla Halängen och efter honom kom fanjunkaren E.R. Hellgren 1904 från Steneby som ägare till gården, men dog samma år. Hans änka Anna Hellgran levde till sin död 1941 där, varefter hennes adoptivdotter fru Vanja Lindeberg ärvde den.

1855 öppnade Johannes Olsson från Källsviken en lanthandel  på Lilla Halängen. På 1870-talet innehade Knut Oskar Chytreus och Albert Olsson handeln. 1875 flyttade den sistnämnde till Trollungebyn som lanthandlare. Halängen hade nummer 1038 av Vedbo kompani. Sista soldaten var Albin Dahlgren.

På torpet Lilla Halängen bodde Erik Jansson, född i Gunnarsnäs 1816 med sin hustru Kajsa, det innehades senare av Erik Johansson och hans hustru Stina, han var född 1826. På Stora eller Norra Halängen låg följande torp: Prinserud, Stora Ängemyra och Högda söder om gården. På detta torp bodde en storväxt man vid namn Isak. 1880 bodde 106 personer på Halängen och 1966 bor där 10 personer på de nuvarande tre hemmanen.

Skärlianegärdet ligger på det av kartan av 1792 med lit. A betecknade arealet och har en storlek på 11,13 äng och 7,8 åker. En del av åkeren ligger på lit. B. Skärlianehagarna är på ½ tunnland och deras läge är mera svårbestämda. Kohagen är antagligt den äng under Lilla Halängens nuvarande markområde som kallas Hagen.

Iwan Hesselroth