Stora Halangen   Dalskog socken

Dalskog webb

 

Beskrifning öfwer Dalskogs Socken af A. LIGNELL Beskrifning

Försök
till
öfwer
Dalskogs Socken,
uti
Elfsborgs Län och Dals Land
af
A. LIGNELL,
v. Collega Scholae,
Ledamot Kongl. Hushålls-Sällskapet i Elfs-
borgs Län
_________________________________________
Carlstad,
Tryckt hos G. WALLENCRONA, 1814.

Plan.

I. Läge.

II. Jordyta.
l. Watten.
2. Mossar.
3. Berg.
4. Skog.
5. Odlad mark.

III. Klimat.

IV. Naturalster.
1. Stenriket.
2. Wäxtriket.
3. Djurriket.

V. Folkstocken.

VI. Hemman.

VII. Hushållning.
1. Byggnad.
2. Hägnad.
3. Redskap.

4. Brukningssätt.
5. Boskapsskötsel.
6. Slögder.
7. Waror.
8. Arbetares aflöning.

- 4 -
VIII. Lefnadsätt.
1. Föda.
2 Klädedrägt.
3 Lynne och seder.
4. Uppfostran.

IX. Allmänna skyldigheter och beswär.
1. Till Kronan.
2. Kronobetjeningen.
3. Soldaten.
4. Ecklesiastike Embetsmän.
5. Wägars underhållande.
6. Skjutsningar.
7. De Fattige.
8. Brandskadors ersättning.

X. Strödda Anteckningar.

___________

Dalskogs Socken

I. Läge.

Dalskogs Socken ligger mellan 29 gr. 58 min. och 30 gr. 6 min. longitud, räknadt från Ferrö merid., samt 58 gr. 43:dje och 51:ste min. nordlig latitud, uti Elfsborgs Län, Dals Land, Örs Pastorat af Carlstads Stift, och hörer till 2:ne Härader och Domsagor, Nordals och Wedbo. Från Wenersborg till Socknens gräns är 4 1/2 från Åmål 5 1/4 mil. Socknens längd är wid pass 1 1/2 och dess bredd 3/4 mil. Gränsorna äro i norr Tidsleskog, i öster Skållerud och Gunnarsnäs, i söder Ör och i wester Jerbo, Bäcke och Ödeskjölds Socknar.

II. Jordyta.

Jordytan är högländ, mycket bruten, backig, höljd af berg, mossar och watten.

1. Watten. Större Sjöar, som antingen ligga inom eller gränsa intill Socknen äro 11: Ränn, Erwe, Näsöl, Kabosjön, Teåkerssjön, Stora YxeSjö, Lilla Yxesjö, Gjälsjö, Lysewattnet, Örlewattnet och Marsjö. Mindre wattensamlingar, eller så kallade kjärn, finnas till ett antal af 61. Då en sådan mängd watten är spridt på en ojemn yta, uppkomma naturligtwis bäckar och fall, som äfwen här äro i myckenhet. I dessa bäckar äro 13 stycken små Husbehofs Mjölqwarnar anlagde, som likwäl endast kunna nyttjas wid wattenflöde. Twenne Åar märkas: Teåkers-ån, som uppkommer i Marfjö uti Wedbo Härad, rinner genom Teåkers- och Kabosjön till Örsjö och derifrån till Wenern, i hwilken Å inga wattenwerk inom Socknen finnas; samt Hallorsby-ån, som sammanbinder Erwe och Ränn och har sitt utlopp åt Råawarp samt widare till Wenern, i hwilken A Hallorsbyn har en skattlagd enbladig Såg-qwarn. Inga mineralkällor äro upptäckte, men socknen har god tillgång på andra källådror.

2. Mossar äro i myckenhet, större och mindre. De upptaga en betydlig del as hemmanens utmarker. Ganska få torde kunna odlas, emedan deras läge mellan bergen på de flesta ställen hindrar aftappningen af det underjordiska wattnet. I brist af jordborr har botten icke kunnat undersökas. Bränntorf känner man icke.

3. Berg. Hela Socknen ligger på en bergskedja, som sträcker sig från norden till söder åt Bohusländska gränsen, och utgör sluttningen af en gren från Norrska Fjellryggen. I östra delen af Socknen bildar denna bergås en dal, der de bästa hemmanen äro belägne. För öfrigt tillskapar den både nakna och skogbewärta höjder, hwilka gifwa trakterne ett Schweitziskt utseende. Grönhultsberget och Funnebohögen anses för de högsta. Så kallade Jättegrytor äro att bese wid Tångebyn, Grönhult och Öfse. Mellan Tångebo och Korsgården är wid landswägen en liten Grotta samt en af sällsam storlek wid Hedan. Denne senare är 23 alnar lång inuti berget, 3 alnar bred och 4 alnar hög. Hwalfwet och wäggarne uti densamma äro klädde med droppkalk och stalaktit. I Lunnebo skog finnes en stensamling (af innewånarne kallad stenharj) 1/3 mil lång och af olika bredd med så stora och tätt till hwarandra liggande stenar, att alldeles icke någon boskap, och knappt menniskor kunna komma öfwer dem.

4. Skogarne räcka till husbehof och måttligt afsalu. Men som de dels genom oförlåtligt swedjande och kolning, dels genom flitig block- och brädes-handel de senare åren, då trädwarorne uppgått till höga priser, blifwit hårdt tillgripne, så hafwa nakna klippor blifwit talrika och, om ödandet fortfar en längre tid, kommer mången att lida brist. Som Utmarkerne öfwerallt äro stenige och bergaktige, bortbrännes matjorden genom swedjandet och skogen återkommer sent, må hända aldrig der getter beta, hwilka afknoppa telningen så snart han framskjuter. Bergane, Gunnesbyn och Prestebol äro skoglöse. Fur och Gran äro de rådande trädslagen. På Löf-skog är icke heller brist; Björk, Asp, Al, Rönn, pil finnes wid alla hemman, och Ek wid de fleste. Lind, Idegran samt flere mindre allmänne trädslag finnas någorstädes. I Socknen är ingen Allmänning.

5. Den odlade marken är i allmänhet swag. Jordmån består för det mesta af sandblandning, rödmylla och klapperstens jord. Lera finnes i de östra delarne af Socknen, äfwensom någorstädes i den westra, men högst sällan utan tillsats af sten. Matjorden torde på få ställen wara öfwer 4 tum djup.

III. Klimat.

Emedan Socknen är högländ, har hon en ren och omwexlande luft. Klimatet eftergifwer icke, om ej snarare öfwerträffar, andra orter i Riket af lika polhöjd. Långsamma sjukdomar förekomma wäl ofta, men orsakerna till dem böra mindre sökas i årstidernas och wäderlekens förändringar, än i ett mindre snyggt lefnadssätt och den torftighet, som, isynnerhet wissa år, tryckt en stor del af innewånarne. Den fattigare hopens ringare föda, en osund luft inomhus, en slät omtanka i allmänhet för sundhetens bibehållande, grundlägger, så här som på många andra ställen, hwarjehanda sjukdomar och förswagar den fysik, som under en klokare wård skulle hafwa blifwit waraktig och stark. Af omkring 850 innewånare dö årligen 26, efter ett medium tagit på 50 år: det will säga, att ungefärligen hwar 33:dje person i församlingen dör om året. Den enda olägenhet, som synnerligen förmärkes af klimatet, är tidiga frostnätter, hwartill de många mossarne och kärren bidraga; men plogandtiden börjas wanligen här förr än på södra Dal.

IV. Naturalster.

1. Uti Stenriket äro inga owanliga produkter fundne. Till Trollungebyn, Årbol och Grönhult är något qwarnstensberg. Tillgångarne hafwa likwäl ansenligt minskats och äro säkert inom kort tid medtagne. I sistnämde hemman, hwarest arten är utmärkt god och öfwerträffar Westergöthlands qwarnsten, hugges nu ensamt och det till 12 à 16 par stenar årligen. Detta stenbrott war redan nyttjadt år 1700. Skifferberg finnes wid Kälswiken, Tonebyn, Grönhult, Trollungebyn, Hedan, Tegen och Kopparebol. På alla desse ställen är för det mesta uthugget, åtminstone torde föga dugligt återstå. I Hallorsbyn har man wäl brännt Lim, men tillgången af kalksten är så obetydlig att arbetet inte synes löna mödan. Wid Stora Yxesjö, i Teåkers skog, är ett malmstreck, som fortjente undersökas. Wid Kopparebol har jag funnit Swafwelkjes.

2. I Wäxtriket har man icke upptäckt något sällsamt; dock är troligt att de, i wettenskaplig afsigt obesökte skogarne, gömma någon dold skatt åt naturforskaren.

2. Af Djurriket anmärkes blott följande arter: Björn, Warg, Räf, Warglo, Lekatt, Mård, Wessla, Ickorn, Hare, Tjäder, Orre, Hjerpe, stundom Rapphöns och Kajor; de wanlige fiskslagen: Gädda, Aborre, Norrs, Laxör, Ål. *) De sista 10 åren hafwa Björnarne ansenligen ökat sig, men Wargarne deremot i samma mån förminskats. Som sällsamt må nämnas, att 1812 blefwo 4 stycken Björnar i ett winterhide dödade med yxa af en gammal afskedad soldat.

*) Det är märkligt att Ål, så här som i andra wattendrag, hwilka äga gemenskap med Wenern, först i senare åren blifwit synlig.

V. Folkstocken.

 
Person.
öf. 15 år
Underårige.
Sum-
ma.
  M. f.. D? f.
1813 var i den delen af Socknen, som hörer till Nordals Härad 474 139 132  
D:o den del, som hörer till Wedbo Härad 81 23 33  
...____________
________ _______ ______  
S:a 555 162 165 882
Af dessa njöte följande fattige Socknens wård 27 7 7 41
Således blir på hwarje helt hemman femtiotre personer      

 

År 1800 var folkmängden . 881.  
År 1805 . 880.  
Soldater som bo inom Socknen, äro 10.  
Matlag af Hemmansägare och brukare . . . . . . . . . . . . . 126.
  af Torpare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.
  af Inhyseshjon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39.
  af Soldater. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.
_____
_____
Summa
196.

VI. Hemman.

Till sin natur äro alla Hemmanen Kronoskatte, utom Kapellans-Bostället Blekan Krono, och Håbålsbyn samt Liane Frälse. Blott Blekan är förmedladt (från 1 helt till 1/4), alla de öfrige äro oförmedlade. Så wäl stor- som enskifte är allmänt. Som man icke warit i tillfälle få utdrag af Landtmäteri-Kontorets Handlingar, kan man icke bestämt uppgifwa om, eller hwilka, Hemman ännu till äfwentyrs icke skulle wara enskiftade äfwensom man icke kan meddela arealn af hela Socknen. Den areal, som nedanföre finnes utförd, är ej utan möda samlad utur de geometriska Kartor, som wid Landtmäteri-delningar Hemmansägare tillställas. Socknen är glest bebodd. 1/8 mantal är wanligaste åbolotten. Sämre och bättre torp finnas 17; backstugor 16. Inga oskattlagde lägenheter gifwas.

.Hem.t

Nordals Härad.

1814 års Taxer. Wärde
uti R:dB:co.
Areal tunnland.
Åker. .Äng. Utm.
1/4 Bergane med tomten Kyrkobol . . . 750 7 38  
1/4 Blekan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 750 6 60 162
1/2 Norra Båsane . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 000 12 81  
1/8 Södre Båsane med Landsbol . . . . . 1 000      
1/4 Dansbo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 500     95
1/4 Flathult . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000 11 93  
1/4 Funnebo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 000 11 123  
1/2 Grönhult . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 000 14 205 608
1/2 Gunnesbyn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 650 18 83  
1 Hallorsbyn med dess Såg . . . . . . . 8 000 24 245  
1/2 Hedan med tomten Skårsdaln . . . . . 5 000 12 25  
1/4 Håbålsbyn . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000      
1/2 Högebo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 500 10 62 261
1 Kappebo med Famshed . . . . . . . . 4 000 24 81 607
1/2 Kopparebol . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 500     280
1/4 Korsgården . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 500     77
1/4 Källhult . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000      
1/2 Kärr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 100 13 31 202
1/4 Lapperud . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 500      
1/2 Lunnebo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 000      
1/8 Myrehwarf . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 000      
1/4 Prestebol . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 750 7 38  
1/8 Ränslidan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000 7 32  
1 Tegen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 600      
1 Trollungebyn med . . . . . . . . . . . . . . 8 000 18 11 215
       Öfse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .   11 77 154
1/8 Tonebyn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 500      
1/4 Tångebo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 250     204
1/2 Tångebyn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 500 23 89  
1 Årbol.Gästgifwaregård . . . . .. . . . . 11 100 29 175 519
1/4 Öjerud . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 750      
 

Wedbo Härad

       
1/4 Famshed . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 000 9 63  
       Dess husbehofs mjölqwarn . . . . 600      
1 Halängen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 500      
1/8 Kläppesnäs . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 000 7 51 317
1/8 Kronoberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . 500      
1/4 Kälswiken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 700      
1/4 Liane . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 500      
1/8 Skärliane . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 500      
1 Teåker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 500 26 102 912
 
______
_______      
16 1/2
Summa
116 000     .....

 

VII. Hushållning.

1. Byggnad. Boningshusen äro så här som öfwer hela landet byggde på enabanda sätt, och nästan i allt hwarannan like. Manbyggnaden består allmännast af 2 rum, en stuga med kammare, hwilken kallas sängstuga. Öfwerrum, som sällan förekomma, äro merendels på gaflarne. Det är rart få se wäl omsedda hus. Stugan är låg, gisten till golf, wäggar och tak. För öfrigt är hon i allmänhet Ijus och temmeligen hygglig, då man likwäl undantager golfwet. Man murar aldrig med tegel. Mellantaket börjar man nu lägga med halm och ler på kaflar mellan bjelkarne. Wattentaket är af näfwer med torf ofwanpå, stundom med halm i stället för näfwer. Fähuset är merendels trångt, lågt och mörkt; innesluter äfwen fåren i ett timradt eller uppgärdadt afstängsel, som kallas gåle eller kjette. Fähus med loge, lador och stall äro allmännast försedde med halmtak, dels bundne, dels icke. I stället för brädfoding på uthus, nyttjas klufwen gran och tall, som uppreses rundtomkring wäggarne och hwilar på en dertill inrättad urholkad stock, 1à 2 alnar från jorden. Logen är inrättad mod en sluttande bro, att hö- och sädeslass der inköras för att kastas i ladorne. På de flesta ställen är läget af uthusen så afpassadt, att åker eller äng får nytta af häfden. Sällan ser man något hus hafwa hög stenfot, utan merendels timras nära till marken. Husen äro i få hemman satta tätt intill hwarandra. Allmogen börjar inse nyttan deraf att ha tomterne wid sine ägor; derföre hafwa ock många utflyttningar skett och ännu ske.

2. Hägnad. Wirket till gärdsle fälles och hemköres på winterföre, men klyfwes ej förr än alla winterkörslor upphört. Hägnaden sker med denna klufna skid och ung gran till stör, samt sweg af wriden granqwist till band. Man nyttjar icke stör af klufwen gran, till skogens besparing, ej heller bränner man den helwärte i den ändan, som sättes i jorden, att förekomma röta. Ehuru ypperlig lägenhet dertill gifwes, finnes likwäl ingenstädes stengårdar, men en mängd gärdesgårdar af förstnämde beskaffenhet, ofta till inhägnande af den allraminsta jordtorfwa.

3. Redskap. Bondens Åker- och Körredskap består af plog, harf, wält, gödselkärra, hökärra, wedsläde, kolryss, trosskärra och skrinda. Plogåsen är omkring 2 1/2 aln lång. Wältfjölen af träd, beslagen med gamla sågblad eller andra jernplåtar, är öfwer i 1 1/4 aln lång och wid pass 10 tum bred. Plogjernet eller bilen har wältfjölens bredd. Ristens längd öfwerstiger wältfjölens bredd med 4 à 6 tum. Harfwen, fyrkantig, 1 3/4 aln på hwarje sida, utan led midtpå, har 5 bränder med fina jerntinnar. Wälten brukas mest räfflad, stundom slät. Plogen, som har är beskrifwen, nyttjas både i gammal åker och till nybrott.

4. Brukningssätt. a) Wattenledning. Diken äro icke så allmänne, som behofwet tarfwar. Åker och äng äro mångstädes wattensjuke, fulle med kältsåg och drag ifrån höjderne. Inuti äkerfälten äro diken owanlige.

b) Ängskötseln. Af löf- och barrskog, buskar, tufwor, ljung, mossa och sten äro ängarne späckade. Det är rart att på något ställe finna dem wäl rensade och afröjde. Man brukar intet sätt att förbättra dem. Också gifwa de owanligt litet; på några ställen knappt ett skepp. hö af geometriska tunnlandet. Synnerligen äro Utängarne swaga. Cirkulationsbruk är icke nyttjadt och står swårligen till att befordra, emedan både jordmån och en stark hemmansklyfning lägga hinder i wägen. I medio af Juli förrättas slåttern, hwarefter ängarne afbetas; om wåren aktas de sorgfälligt. Lien är wid pass 1 1/4 aln lång. Orfwet räcker slåtterkarlen till armgropen. I stället att, som på många andra orter sker, slipa lien 2 à 3 ganger om dagen, skärpes han här med 10 à 12 tums långa och 4à 5 tums breda brynstenar (sännor), hwilka, jemte en liten wattenho, medföras på ängen.

c) Åkerjordens ans. Åkerskiftena anses böra hwila hwart 4:de år, då det, som följer i ordningen, hårdt afbetas af får, gödes och besås om hösten med råg. Det fördelaktiga sättet att inrymma fåren i quior på trädet, om nätterna, nyttjas icke. Till wårsäde öppnas åkern om wåren så tidigt, som wäderleken medgifwer, wanligen i mediet af April, och till råg i medio Augusti, men uti swedjeland i Juli månad. Hwarken till wår- eller höftsäde plöjes mer än en gång. Höstplöjning för hafra och korn är sällan brukad. Plogen drages af 2 hästar. Ofta äro 2 karlar sysselsatte wid plogen, den ene wid styret, den andre att sköta tömmarne, samt med en käpp i högra handen nedtrycka främsta ändan af plogen, som i den steniga jorden hwarje ögonblick eljest wräkes opp. Plöjningen sker 5 à 6 tum djupt. Åkertegarne äro ganska smala, stundom icke öfwer 4 à 5 alnar breda, flerestädes illa lagda i bugter och krökningar. Gödsel, som ej ut-köres förrän hon skall bredas, lägges så wäl ofwanpå råg som korn, stundom före stundom efter nedmyllningen. Man blandar henne obetydligt. Blott på några ställen har jag sett myr- och tuf-jord framkörd till gödselstaden att der af gödselwattnet genomfuktas.

d) Sädes- och rotslag. Hwete, råg, hafra, korn, blandkorn, ärter, potäter, rofwor, lin- och hampfrö äro de sorter som nyttjas; likwäl af hwete, ärter och rofwor obetydligt. Hafran, som wäxer här, anses bättre än den från slättbygden. Lin- och hampfrö sås knappt till nödtorftigt husbehof; linfröet, inhemskt, i gammal åker och hampfröet i någon fet hage nära wid husen. Man har icke något förmånligt sätt hwarken att så, röta eller bereda linet. Humlegårdar, af hwilka fås en ymnig skörd, träffas wid alla hemman. De anläggas med rötter i kålgårdsjord eller gödsel från wedbacken, och betäckas med al- eller granris. Denna betäckning förnyas wanligen hwart år, för att qwäfwa ogräset. Dalskogs humla är känd öfwer hela landet såsom af allrabästa sort, öfwerträffande den från Wadsbo och andra ställen. Potätplanteringen idkas sorgfälligt. År 1813 war utsädet: råg 40 tunnor, dels i åker dels i swedjeland, samt hafra och annat wårfäde 435 tunnor, utom rofwor och potäter.

e) Skörd. Sedan säden är med lie afmäjad och bunden, uppredes den merendels på stör, stundom sättes den i snes (stukor, mugor) parwis på åkern, 10 band eller neker i hwardera, men rågsnesen, som liknar en kägla, har ej mer än 8 band. Då säden hunnit bli torr, inköres den på hökärran inuti logen och rågbanden wäggpiskas. Den råg, som härigenom erhålles, nyttjas till utsäde. Swedjelanden afbergas med handskäror. Tröskningen sker sedan alla yttre höst sysslor äro slutade. Säden kastas 1 à 2 gånger, stundom rengöres den med såll. Harpa är icke känd. Man räknar säden, så wäl från åkern som på logen, efter trafwar, då på hwarje trafwe äro 30 neker. Hafran ger i jemngoda år 3 à 4 kornets afkastning, rågen 8 à 10, kornet 5 à 6 och potäterna 6 à 7. Om man således, potäterna undantagne, räknar öfwerhufwud 6 kornet i skörd, så blir, när utsädet är afdraget, wid pass 2 1/2 tunna spannmål på hwarje person.

5. Boskapsskötseln skulle kunna drifwas med temmelig fördel, emedan ett godt mulbete dertill gifwer anledning. Men litet höfång nödgar allmogen att, tidigare än annorstädes, utdrifwa kreaturen om wåren, hwilka då tillgripa ljungen. Någon utmärkt race gifwes icke hwarken af hästar, nöt- eller småboskap. Hästar uppfödas sällan, utan köpas merendels på landets marknader, nyttjas tills de bli gamle eller förderfwade, då de anwändas i byteshandel. Med hästen förrättas alla kör-arbeten. Bruket af oxar har icke kommit i wana. Att köra med par brukas alldeles icke. Som sädesförrådet är ringa, får hästen sällan eller aldrig hafra, utan fodras med hö, som gifwes 5 à 6 gånger om dagen. Kor, ungboskap, får, getter och swin wallas af ungdomen i skogarne allt ifrån snön någorstädes om wåren är bortsmält, ända inpå hösten. Om wintern stillas nötkreaturen med halm blandad med hö 4 gånger om dagen och wattnas blott en gång, wid middagstiden. Kor, som mjölka, få stundom sörpa af agnar och lag på ärtris, nässlor, bättre hö m. m. Man räknar 1 lissp. smör och dito ost af en wanlig ko om året. Fåren, som äro af Swenska slaget, spisas med hö, löf och tallbarr, äfwen som getterna. Denna småboskap tyckes wara wacker och ullrik, och måhända skötes den bättre än hästar och nötkreatur. Mest gångbara sjukdomar bland boskapen äro hosta och rödsot. År 1813 winterföddes 140 hästar, 690 nötkreatur, 100 getter, 800 får, 50 svin.

6. Slögder. Det är lemnadt åt handtwerkare att snickra, mura, smida, göra skor och sy. Blott det grofwaste af sina åker- och körredskap gör bonden sjelf. Någre äro likwäl så händige, att de ej alltid anlita mästaren, och i handtwerk, som de icke förstå, behöfwa de ej gå utom Socknen för att få nödig hjelp. Bondens winterarbete består i att kola, köra timmer till sågen och få det skurit samt afsätta bräderna till södra Dal eller Wenersborg, kolen till Upperuds och Bäckefors Bruk, men helst till Westergöthland, emedan de der betalas dubbelt mot wid Bruken. Äfwen samlas ämne till tjära, hwilken brännes i grop till husbehof. Liar smidas icke hemma, utan köpas ifrån städerna, och komma från Halland, under namn af Olofs och Pärs liar.

7. Waror. A) Exporter. Förnämsta waran, som Socknen afsätter, är kol, dernäst bräder, timmer, humle, boskap, ost, smör och talg. 1813 betaltes en stig kol på Upperud med 2 R:dr B:ko, och då den såldes till Westergöthland fick man minst dubbelt; en mark humle lemnades för 12 à 16 ss; en tolft bräder för 1 R:dr 32 ss. allt B:ko. Emedan åkerbruket icke synes kunna bringas till någon särdeles höjd, borde ängkulturen wara ett wigtigt ämne för omtankan, ty boskapsskötsel tyckes just wara af naturen ämnad till folkets egentliga näringsgren, jemte ett förnuftigt skogsafsalu.

b) Importer: spannmål, salt, grannlåtswaror för qwinnokönet, som utbjudas af kringwandrande Westgöthar, tobak m. m. Kaffe har äfwen blifwit en wara som köpes, emedan bruket infört dess nyttjande wid högtidliga tillfällen. Så har och den fattige Swenska bonden want sig wid att skatta till utländningen för sin gom.

8. Arbetares aflöning. En dräng får i lön omkring 16 R:dr 32 ss. B:ko, 3 skjortor, 1 par ullstrumpor, 3 par skor och 1 par wantar; dock stundom mer, stundom mindre. Piglönen är wanligen 1/3 af drängens, utom i linne och skor der de äro lika. Torpare göra 1, 2, 3 à 4 dagswerken i weckan på egen kost, allt efter torpets godhet. Några torp besittas af innehafwaren på lifstid mot en bestämd årlig penningeafgift. Ett dagswerke kostar i andetiden 12 à 16 ss. B:ko.

VIII. Lefnadssätt.

1. Födan är tarflig; består af tunnt osyradt hafrebröd, wälling, gröt, mjölk och 1 à 2 gånger i weckan af sofwelrätter. Brödet, som är wida smakligare än tjockt hafrebröd, utbakas i ganska tunna kakor, 3/4 aln i diameter, med särskildt dertill inrättade, krusade bakkaflen. Man gör 3 mål om dagen, och sommartiden njutes derjemte frukost och aftonward.

2. Klädedrägten är icke skild från den som allmänt brukas i orten. Grå, blå, stundom swart, wallmarsråck med knappar, och underkläder af samma färg brukas af mankönet, samt randiga ylletygs- eller bomulls-kjortlar med tröjor af qwinnorna. Alltsamman förfärdigas hemma. Blott qwinnokönets halskläden, mössor och stycken samt någon kamlotts- eller sits-klädning köpes ifrån städerna eller af Westgötar. Sitsklädningar äro likwäl mera sällsynte.

3. Lynne och seder. Till folkets beröm kan man säga, att det är ärligt, böjligt, tjenstaktigt, arbetsamt och i allmänhet nyktert. Möjligtwis är den anmärkningen icke alldeles ogrundad, att der inga herrskaper i en Socken finnas, och hon ej är för nära belägen intill Norrska gränsen, träffar man wanligen, wäl icke förfinade, men enkla och mindre förskämda seder. Denna församling har i alla tider haft ringa förråd af Ståndspersoner; Socknens prest har nästan alltid warit den ende. Och om han är upplyst och nitisk folklärare, kan han wisserligen uträtta mycket, då det twertom gifwas Socknar hwarest det mest oförtrutna bemödande werkar allsintet. Fylleri är icke i swang, dock träffas wisst sådane som älska bränwin och få äfwen plikta derföre med wanära och slutligen med fattigdom. Till Kyrkan går man gerna, ehuru beswärliga wägar tyckas lägga hinder i wägen för denna wackra sed. Små bullersamma samqwäm af ungdom om söndags eftermiddagar äro icke så allmänne här som i nästgränsande Socknar, emedan hemmanen ligga mera spridda och åtskilde från hwarandra. Bonden går högst sällan bort att förtjena med arbete; men wallhjon bortlemnas ofta för somrarne. Wintertiden arbetas ottor och qwällar wid tallstickor, hwartill wirket legat en längre tid i watten innan det torkas, för att derigenom minska rök.

4. Uppfostran. Allmogen är mån om barnens underwisning i innanläsning och christendom. Mödrarna underwisa, emedan ingen Socken-Skolmästare finnes. För fattige barn består fattig-kassan böcker. Wid 8:de och 10:de året kunna barnen hjelpligt läsa, hwarefter deras göromål blir att walla boskapen till 15 och medellöse till 18:de året. Rote-förhör i Kyrkan med ungdomen muntra den flitige och wäcka den tröge. Före 1813 woro icke 10 barn i Socknen vaccinerade; men nu torde fördomen mot skyddskoppor i det närmaste wara förswunnen och folket börja inse nyttan af denna wälgörande uppfinning.

IX. Allmänna skyldigheter och beswär.

1. Till Kronan. a) Kronotionden, som upptages i 1:sta Kolumnen af nedanstående Tabell, räknas efter 32 kappar rågadt mäl på tunnan och betalas efter Markegång. Den består af 1/3 Råg och 2/3 Korn. b) Jordeboksräntan, i de 5 sista kolumnerna af Tabellen, betalas äfwen efter Markegång, utom Kongshästar, som liquideras med 4 ss. B:ko, och årlige hästar med 5 ss. B:ko stycket. Penningarne, som i Tabellen nämnas, äro ss. B:ko.

 
Kr. Tionde
Jordeboksräntan.
 
Tun-nor. Kap-par.. Pen-ningar Lisp. Smör. Dags-werken Årlige hästar. Kongs hästar
Bergane . . . . . . . . . . . .   10 7 1/2 1 2 1
     Dess utjord Kyrkobol       3/20      
Blekan . . . . . . . . . . . . . .   16 7 1/2 1/2 1 1/2
Norra Båsane . . . . . . . .   20   1/2 1/2 1 1/2
Södre D:o med Landsbol   8   1/2 1    
Dansbo . . . . . . . . . . . . .   14   1/2 1 1 1
Flathult . . . . . . . . . . . . .   14   1/2 1    
Funnebo . . . . . . . . . . . .   10   1 1 1 1
Grönhult . . . . . . . . . . . .   20   1 1/2 1 3 2
Gunnesbyn . . . . . . . . . .   28   1 1 3 2
Hallorsbyn . . . . . . . . . . 1 8   2 2 6 4
Hedan . . . . . . . . . . . . .   28   2 1 3 2
    Dess tomt Skårsdaln       1/2      
Håbålsbyn . . . . . . . . . .   16         1/2
Högebo . . . . . . . . . . . .   16   1 1 3 2
Kappebo med Famshed 1 6   2 1/2 2 6 4
Kopparebol . . . . . . . . .   28   1 1 3 2
Korsgården . . . . . . . . .   12 7 1/2 1 2 1
Källhult . . . . . . . . . . . .   18   2 1 3 2
Kärr . . . . . . . . . . . . . .   26   1 1/2 1 3 2
Lapperud . . . . . . . . . .   8   1/2 1 1 1
Lunnebo . . . . . . . . . . .   20   1 1 3 2
Myrehwarf . . . . . . . . .   6   1/2 1/2 1/2 1/2
Prestebol . . . . . . . . . .   10 7 1/2      
Ränslidan . . . . . . . . . .   8   1/2 1 1  
Tegen . . . . . . . . . . . . . 1 4   2 1/2 2 6 4
Trollungebyn . . . . . . . .   28   2 2 6 4
     Dess tomt Öfse . . . .   16   1/2      
Tonebyn . . . . . . . . . . . .   8   1/2 1    
Tångebo . . . . . . . . . . . .   16   1 1 2 1
Tångebyn . . . . . . . . . . .   28   2 1 3 2
Årbol. . . . . . . . . . . . . . 1 8   2 2 6 4
Öjerud . . . . . . . . . . . . .   10   1/2 1 1 1
Famshed . . . . . . . . . . .   12   1/2 1/2 1/2 1/2
Halängen . . . . . . . . . . .   28   1 2 6 4
Kläppesnäs . . . . . . . . .   10   1/2 1 1  
Kronoberg . . . . . . . . . .   4   1/2   1  
Kälswiken . . . . . . . . . .   8   1/2 1 2 1
Liane . . . . . . . . . . . . . .   9         2
Skärliane . . . . . . . . . . .   6   1/2 1/2 1/2 1/2
Teåker . . . . . . . . . . . . . 1     1 1/2 2 6 4
______
___ ___ ___ ______ ____ _____ _____
Summa
22 1 28 39 3/20 39 91 1/2 60 1/2

 

c) Hemmantalsräntan består af: 1:o Afradsspannmål 1 tunn. 25 3/5 kapp. på hwarje helt, uti 1/3 Råg och 2/3 Korn efter Markegång; 2:o Byggnadshjelpen 42 ss. B:ko på helt hemman; 3:o Boskapspenningar 32 ss. B:ko på helt, men blott 16 ss. på Frälsehemman; 4:o Skjutsfärdspenningar 1 R:dr B:ko af helt men 24 ss. af Frälse; 5:o Ökedagswerken 6 st. efter Markegång på helgård; 6:o 12 st. Drängedagswerken d:o; 7:o Gärdepenningar 1 R:dr 26 ss. B:ko på helt hemman.

d) Personelle och andre utskylder, såsom Lagmansränta, Djeknepenningar, Mantalspenningar, Tullafgift, Passevolance, Saltpetterskatt och Bewinningar skulle blifwa för widlyftigt att mer än till namnet uppgifwa. Ett helt Hemman af medelsorten betalte enjamt till Kronan, år 1813, wid pass 150 R.:dr B:ko.

  Följande Hemmantal är anslaget på lön:  
till Öfw. Löjtn. wid wärfwade Reg.i Götheborg . . . . 4 5/8
- Kronofogden i Orten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7/8
- Häradsskrifwarne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 7/8
- Öfw. Löjtn. w. Artilleriet i Götheborg . . . . . . . . . . . . 1/4
- Kapiten wid Westg. Dals Regem . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
- Enspännaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1/2
- Komminist. i Dalskog, Hemm. Blekan . . . . . . . . . . . . 1/4
Kronan behållet är . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 1/8
 
______
_____
 
Summa
16 1/2

2. Till Kronobetjeningen. Kronorättaren eller Fångföraren har 4 kapp. och Profossen 2 kapp. Hafre af hwarje hel gård.

3. Till Soldaten. Soldaten har sitt Torp, där han sår omkring 2 tunn. säd, föder 2 à 3 Kor; får ny beklädning hwart 3:dje år och i årlig lön 3 R:dr B:ko samt kaka och sofwel af matlaget i Roten. Hwarje Rote består af 1 1/2 hemman.

4. Till Ecklesiastike Embetsmän. Pastor uppbär sin tionde i Korn, i likhet med Kron-tionden, men med 40 kappar på tunnan. Således när ett hemman har 16 kapp. Krono-tionde, betalar det 20 kapp. till Kyrkoherden. Smör-tionden erlägges sålunda, att den som brukar öfwer 1/4 hemman betalar 10 mark. smör, jemt 1/4 8 m., 1/6 5 m., 1/8 och derunder 4 m. Enstaka 1/4 hemman betalar 10 m., enstaka 1/8 8 eller 6 m allt efter dess godhet. Dessutom utgöres ett dagwerke från hwarje matlag, på Pastors kost, hwilket likwäl kan lösas med hälften mot Markegångspriset. Den enda afgift Torpare erlägga till Presterskapet är ett dagswerke till Pastor på deras kost. Inhyseshjon utgöra och ett dagswerke på Pastors kost.
Kapellanen njuter 5 rågade kappar Korn och Klockaren 1 kappe Korn af hwarje matlag, som utgöres af Hemmansägare eller brukare. Kyrkowaktaren får af hwarje matlag på hemmanet kaka och sofwel samt ett stop säd.

5. Till wägars underhållande. Blott en enda wäg leder genom Socknen, nemligen landswägen ifrån Wenersborg förbi Årbol till Wedbo Härad. Den delen af Församlingen, som hörer till Nordals Härad, är skyldig att på denna wäg hålla i laga stånd 15731 alnar, den delen, som hörer till Wedbo Härad 3811 alnar, som gör inalles 1 1/12 mil. Dessutom answaras en del i Köpmannebro, jemte några mindre betydlige broar och postar. Socknen är indelt, med biträde af några hemman i nästgränsande Socknar, uti 7 snöplogslag, hwilka hafwa omkring 1/4 mil hwardera att wintertiden hålla öppen för snö.

6. Till Skjutsningar. Dalskogs Socken håller 15 reserve-hastar i Årbol, den enda Gästgifwaregård i Församlingen, och 6 i Torpane, ett Gästgifweri på Socknens gräns uti Bäcke Socken och Wedbo Härad. Gästgifwarne i Årbol answara för 4 hästar. I April och Maj månader inställas dagligen 3 håll-hästar i Melleruds Gästgifweri af hela Nordals Härad, som utgå i tur, efter en häst på hwarje 1/4 hemman räknad. Denna hållskjuts återkommer efter wid pass 2 3/4 år.

7. Till de Fattige. De Fattige skötas efter en under den 9 Mars 1814 af Konungen nådigst gillad Ordning, hwilken af trycket är särskildt utgifwen. Bördan af tiggarestocken är hwarje år olika, och skulle således ej noga kunna bestämmas. Fattigkassan war 1813 66 R:dr 32 ss. B:ko. Kassans inkomst består af friwilliga gåfwor, plikter och beloppet af döde Fattiges församlade qwarlåtenskap.

8. Till Brandskadors ersättning. Häradet har träffat förening om ersättning för afbrända åbyggnader och lösören lika med hwad Lagen bjuder i 24 Kap. B. B. Man önskar likwäl få föreningen sockenwis med de förändringar, som lokalen och omständigheterna erbjuda. Ehuru man ej alltid synes nog warsamt omgås med elden, hafwa dock olyckor icke ofta inträffat.

X. Strödda Anteckningar.

Knappt någon Provins i Swerige är i sådan saknad av Historiska, Geografiska och Ekonomiska anteckningar som Dal. Det enda som af trycket lär wara utkommet, särskildt rörande detta land, är Hesselgrens Disputation de Dalia, Upsala1718.
Dalskogs Socken synes ha fått sitt namn af den dal, som, i östra delen av henne, sträcker sig från norden till söder. Hennes kända ålder går icke längre tillbaka än till 1540-talet. Först i 1545 års Jordebok, förwarad i Kongl Kammar-Arkiv-Kontoret nämnes Dallskoff Socken. Hemmanen hafwa, före den tiden, tillhört nästgränsande Församlingar. Dalskog är den yngsta Församling i Örs Pastorat; alla de öfrige gå med sin ålder in uti Påfwedömet; 2:ne av dem nämnas i Gustaf den 1:stes Testamente. Nuwarande Kyrkan, af träd, uppbyggdes 1747. Der förwaras husförhörslängder från och med 1688 till nuwarande tid. Äldsta Räkenskapsboken öfwer Kyrkans medel börjar med 1700; Dopboken med 1708; Wigsel- och Dödböckerna med 1702.
Enligt Dopboken äro födde från 1708 till 1758 - 871, döde 808; från 1758 till 1808 födde 1178, döde 1139.
Blekan, som upptogs 1540, blef den 21 Mars 1698 till Komministers boställe doneradt. Sedan den tiden hafwa följande Kapelaner detsamma innehaft:

1. Jonas Larsson Bjur tillträdde 1700, dog här 1716.
2. Lars Hemmingsson Wenholm d:o 1717, d:o 1744.
3. Daniel Svensson Styff d:o 1746 afträdde 1775.
4. Mårten Jonasson Sahlin d:o 1775, dog här 1793.
5. Lars Larsson Ekelöf d:o 1796, d:o 1798.
6. Matts Andersson Hedrén d:o 1799, d:o 1810.
7. Anders Andersson Lignell d:o 1813, aftr. 1814.
Om språket wore mycket att säga, men det tillhör ett särskildt ämne. Dialekten är släpande och widrig. De flesta femininer och infinitiver sluta sig på ett obehagligt a.

 

Teksten er hentet fra "Gamla Dalskog Webb" etter avtale med © 1998-2008 Per-Olof Eliasson, poe@poe.se